Min gamla sköthäst Ruth.
Sitter och tittar på gamla bilder, måste bara lägga in några från tiden med ruth. Haha. Dem var ju riktigt söta.
För er som inte vet så var Ruth min sköthäst för flera år sedan, tror det var från 2005-2006 jag skötte henne minns inte riktig, Malin var ofta med mig där, så man kan säga att hon också var skötare :) Gud, vilka tider det var, och nog lärde man sig en hel del av henne, hon var ju "lite" busig och hittade jämt på upptåg, Jag minns första gången jag ramlade av henne, jag skulle trava lite lungt på en äng, men ruth började galoppera och bockade, och jag flöög över ryggen, och tappade andan, så jag låg där och tjippade efter luft, försökte säga till malin att jag inte höll på att dö, för hon stod där stel av skräck. tillslut kunde jag prata igen, och allt blev frid och fröjd, men vi ledde hästen hem den dan. sen minns jag när jag och frida var ute och körde henne i byn, vi skulle svänga vid en korsning, då kom det en buss bakom oss som också skulle svänga, ruth satte av i sken och sprang raakt över en lägenhetstomt,med vagn och allt. bussen svände av så långt från vägen han kunde och tvärstannade, ojojo, så illa det kunde ha gott. sen minns jag alla våra mysiga promenader, o.s.v. det var inte ofta hon gick helt lugn, man kan nog säga att jag lärde mig en hel del från den ponnyn, från att vara en dörädd liten tjej, jag tror faktiskt den hästen hjälpte mig att bli lite tuffare. jag vet inte. men jag har en känsla av det. undra hur det skulle vara om jag skulle sköta henne nu, jag tror inte det skulle vara lika spännande med alla hennes uptåg nu, för nu är jag liksom lite mer van, jag undrar just hur hon har det nu, ? Jaja, härlig tider var det, blandat med lycka, späning,rädsla och så vidare, eller hur malin? :) Nu slänger jag in lite bilder, tänkte egentligen inte skriva så mycket, men det bara blev så.
Näe, nu får det vara nog med bilder, jag kan säga att den ponnyn kommer alltid att finnas i ens hjärta, en speciell ponny som henne glömmer man inte. härliga tider det där. Nu ska jag ta och hoppa i säng.
Godnatt.
För er som inte vet så var Ruth min sköthäst för flera år sedan, tror det var från 2005-2006 jag skötte henne minns inte riktig, Malin var ofta med mig där, så man kan säga att hon också var skötare :) Gud, vilka tider det var, och nog lärde man sig en hel del av henne, hon var ju "lite" busig och hittade jämt på upptåg, Jag minns första gången jag ramlade av henne, jag skulle trava lite lungt på en äng, men ruth började galoppera och bockade, och jag flöög över ryggen, och tappade andan, så jag låg där och tjippade efter luft, försökte säga till malin att jag inte höll på att dö, för hon stod där stel av skräck. tillslut kunde jag prata igen, och allt blev frid och fröjd, men vi ledde hästen hem den dan. sen minns jag när jag och frida var ute och körde henne i byn, vi skulle svänga vid en korsning, då kom det en buss bakom oss som också skulle svänga, ruth satte av i sken och sprang raakt över en lägenhetstomt,med vagn och allt. bussen svände av så långt från vägen han kunde och tvärstannade, ojojo, så illa det kunde ha gott. sen minns jag alla våra mysiga promenader, o.s.v. det var inte ofta hon gick helt lugn, man kan nog säga att jag lärde mig en hel del från den ponnyn, från att vara en dörädd liten tjej, jag tror faktiskt den hästen hjälpte mig att bli lite tuffare. jag vet inte. men jag har en känsla av det. undra hur det skulle vara om jag skulle sköta henne nu, jag tror inte det skulle vara lika spännande med alla hennes uptåg nu, för nu är jag liksom lite mer van, jag undrar just hur hon har det nu, ? Jaja, härlig tider var det, blandat med lycka, späning,rädsla och så vidare, eller hur malin? :) Nu slänger jag in lite bilder, tänkte egentligen inte skriva så mycket, men det bara blev så.
Näe, nu får det vara nog med bilder, jag kan säga att den ponnyn kommer alltid att finnas i ens hjärta, en speciell ponny som henne glömmer man inte. härliga tider det där. Nu ska jag ta och hoppa i säng.
Godnatt.
Trackback
